Road To Nowhere
Här sitter man i godan ro och tittar runt lite på internet, bestämmer mig för att kolla hur det gick för mitt kära atleti igår(inte tv-match). Går in på deras svenskafans, scrollar ner lite försiktigt, med höga förhoppningar (deprtivo borde vi kunna ta). MEN! Där står: Deportivo - Atlético 2-1. Förbättring måste verkligen ske. Jag har gett upp topp-4 platen (CL-plats) för länge sen. Nu känns det som att man vår vara glad om vi hänger kvar. Fast vore kanske lika bra att åka ur igen, så vi kan börja om på nytt. Ny ledning och allt. Det värsta är att vi riskerar att tappa viktiga spelare, så som Agüero och Forlán. Men det kanske är värt det ändå?
Nej, nu ska vi vara positiva. Efter regn kommer sol. Topplagen failar, och vi får spela CL nästa år. Önsketänkande har ingen dött av? :) Btw så har jag fortfarande inte varit på Vicente Calderon. Så om pappa läser det här, se det som en pik. :P Haha, men måste dit innan dom river. Tänk, vilken känsla! Om man kommer dit en match när det går bra, hela läktarn sjunger. GAH!
Atleti para siempre.
