TESTBLOGG

Sammanfattning av mitt 2009. (LÅNGT)

I början av året kunde jag spela fotboll, vilket var roligt. Dock började ljumskproblemen komma tillbaka och blev värre och värre. Träffade sjukgymnast och chiropraktor, men det blev knappt bättre så jag la av med fotbollen. Ganska så trist, när fotboll har varit mitt liv sedan jag var typ 7 år. Menmen, sånt som händer. Volleyboll kunde jag i alla fall spela lite längre, och i januari åkte vi till Stockholm på u17-SM-kval. Det var riktigt roligt och lärorlikt, och vi fick verkligen ihop laget. 7 januari träffade jag Sebastian, vilket var något av det bästa som hänt under året.

Tillsammans med Sebastian, kusin Elias, Fripp och pappa till Orsa Björnpark. Har velat åka dit sen dom fick tigrar, och nu äntligen fick jag se detta vackra djur på riktigt. Okej, det var bakom galler och det var i Sverige, men jag såg livs levande tigrar i alla fall. Fina är dom.

I början av Juni åkte jag och pappa till Åland, för att se när Atleti spelade mot IFK Mariehamn(födelsedagspresent). Det var ingen tävlingsmatch, utan mest PR. Men grymt var det. På en gata i Mariehamns stad träffade jag på Luis Garcia, Antonio Lopéz, Ignacio Camacho och Miguel de las Cuevas. Mina ben skakade så jag trodde att jag skulle ramla ihop. Livs levande stog dom där, atleticospelarna! Det blev kort och autografer, och växlade något ord med Luis Garcia! Det är sånt där som man aldrig tror att man ska få uppleva. Matchen slutade 2-1 till atleti. :)

Vårterminen i skolan gick alldeles för fort. Nationella proven visade inte vara något att oroa sig över, och klassen var bättre än någonsin. Alla pratade med alla och vissa hade mognat och slutat tönta sig lika mycket. Var hyffsat nöjd med betygen jag fick, och skolavslutningen var över i ett nafs. Stockholm gick fort det också, och sen var det slut. Blev kramkalas och många tårar när vi kom tillbaka till Säter.

Slutet av juni och början av juli spenderades under den italienska solen. 94/95-orna var där på fotbollscup, och jag följde med som supporter eftersom jag inte kunde spela. Annars hade jag också fått vara med och spela. Ska erkänna att det vara ganska jobbigt att bara sitta och titta på. Men jag hittade ett par röd-vit-randiga converse, så resan var kul ändå, haha. ;)

I början av augusti besökte jag Taizé. Åkte dit med min mosters församling, och visste inte ens vad någon hette i början. Men alla visade sig vara trevliga, och jag hade en underbar tid i frankrike. Superhärliga människor, verkligen! Det var skönt att vara där. Man behövde liksom inte bry sig så mycket. Gudstjänst tre gånger om dagen i klostret. Rätt härlig stämmning när ca 5000 pers. från hela världen sjunger sånger på olika språk, även svenska. Om jag ska dit igen? Självklart. Om jag får chansen. Saknar, som alla sa att man skulle göra, att äta med sked ur blå plasttallrikar. Jag saknar den gemenskapen vi hade tillsammans. Hittade inte Gud, men jag hittade mer av mig själv, och nya vänner såklart! 

Höstterminen på Dahlande började, och jag ser ingen anledning till att ångra mitt val. Klassen, som består av NV och SP, är till största delen toppen, och lärarna är jättebra. Lokalerna är trevliga och allt är bra, helt enkelt. 

Första helgen i September var det Rock for Moc, den här gången med Sebastian. Inte lika bra band som 2008, men flera stycken som var bra i alla fall. Jag menar, hur ska man slå ett år med Sugarplum Fairy, Neverstore och Fakie For Nothing(som förövrigt inte finns längre)? Svårslaget, ja. Men det var ändå mycket trevligt sällskap och trevlig musik.

30 november var dagen jag hade sett fram emot länge. Paramore i stockholm! Tillsammand med Sebastian. Bästa pojken och bästa musiken, det kan ite bli mycket bättre!? Grymt var det i alla fall.

Det är i stora drag det som har hänt under mitt år. Men jag har även hunnit med att vara på konfa-läger på stiftsgården, och konfirmera de i konfagruppen.
Jag har börjat känna av mjölkprotein igen, och varken astman eller allergin har varit särskilt rolig. Värre, tror jag. Men våren var ganska lugn ändå, inte allt för hög pollendos i luften.
Och ljumskarna har börjat bli bättre, men de är långt ifrån bra. Fotbollen känns ganska körd. Volleyboll kan jag nog spela fullt ut om ett tag, till hösten kanske? Kan ju fortfarande inte hoppa, och har inte spelat en enda match än.

Vad kunde varit bättre då?
Mycket, som alltid. Det är aldirg roligt när de närmaste människorna runt om kring en mår dåligt. Men samtidigt är det inte mycket man kan göra något åt, mer än att finnas där.
Ljumskarna kunde ha varit bättre, mycket bättre. Precis som allergin och astman. Alla har alltid sagt att astman och allergin blir bättre med åren, att det växer bort. För mig har det snarare blivit tvärtom.

Sammanfattningsvis har det ändå varit ett bra år, med många lyckliga stunder. :)